onsdag 12 juli 2023

De Havilland Vampire F.50 (J 28B), Airfix 1/48 (2022)

Bild

Mina byggen stannar ofta av, och så börjar jag med något annat innan jag avslutar dem. Men under 2022 lyckades jag med den för mig ovanliga bedriften att klämma ur mig inte mindre än två byggen som gick från start till mål nästan utan uppehåll. Den ena av dem var Airfix nya De Havilland Vampire. Dock hade jag problem med kameran under bygget, så det får bli enbart bilder på det färdiga resultatet den här gången. 

Bild

Min modell led lite av den lätt vridna överdelen av kroppen som många vittnat om. Dock inte så farligt, så det hela löstes med hårda klämmor och superlim. Men i övrigt var det ett trevligt bygge av en fin modell. Märkningen är en del av mitt långtidsprojekt att bygga åtminstone så många av F 9:s maskiner som möjligt. Projektet började i 1/72 och kom halvvägs, och är nu uppflyttat en skalstorlek.

Bild

Jag lät klaffarna vara i öppet läge. Egentligen inte så mycket för att vara historiskt korrekt (vilket de uppfläkta luftbromsarna är), utan mest för att det var snygg interiör där och för att göra modellen lite mer intressant. Undersidan målades med Mr. Paint, ovansidan fick ett lager av deras aluminium, sedan blev det Gunze ovanpå det för att kunna chippa. Förebilden var rätt så muggig.

Bild
Bygget var i stort sett rakt ur lådan, rätt vingspetsar finns med trots att lådan är F.3-modellen. Störst problem var positionsljusen till de avklippta vingspetsarna som inte passade för fem öre. Märkligt nog, när passformen i övrigt var riktigt bra. Stolen fick ett stoppat ryggstöd och bälten.

Bild
Dekalerna är Moose Republics fina ark som passade utmärkt trots att det inte var anpassat för just denna modellen. Det gula fältet bakom den röda djävulen bättrades på lite i bakkanten för att få till en mer sprayad känsla.

Bild

Om du tänker bygga den här, ta i ordentligt med nosvikt. Jag proppade in så mycket jag fick plats med, men lik förbenat var det ren tur att den tippade rätt när huven kom på plats…

Bild

Mikojan-Gurevitj/Hindustan MiG-27M Bahadur, Trumpeter 1/48 (2022)

 Bild


Jag har länge velat bygga en av Hindustans licensbyggda MiG-27:or, MiG-27M (inte att förväxla med ryssarnas med samma namn). Tjugosjuan är en av mina absoluta favoriter, men dessvärre är Trumpeters MiG-23/27-serie varken särskilt lättbyggd eller korrekt. Men vi börjar med cockpit:

Bild

"Men vad nu?" Tänker kanske någon. "Du har målat cockpit i fel färg!" Icke så. Indierna var nämligen inte lika entusiastiska som ryssarna inför den klassiska turkosa färgen. Så både licensbyggda miggar och uppgraderade individer har istället en mer neutral grå kulör i cockpit. Stolen ska för övrigt vara svart och inte grå. Men den kommer senare.

 Det värsta problemet med Trumpeters MiG-27 och 23BN är nosen. Trumpeter verkar tro att de är i stort sett identiska, vilket inte stämmer. På 23BN är den helt fel, för fet och för lång. Tjugosjuan är bättre, här är nosen korrekt, men på båda versionerna har Trumpeter helt strulat till området runt cockpit. Frontrutan är nästan horisontell i underkant medan huvens underkant lutar framåt. I verkligheten ska det vara precis tvärtom... Så jag kapade huvens nederkanter och limmade på dem på kroppen för att på så vis skulptera fram rätt form. Även skyddsplåtarna på kroppssidan vid huven fick justeras. Nästa puck var frontrutan. Här byggde jag upp nya kanter, samtidigt som rutans nederdel slipades till rätt form.

Till slut blev det ändå rätt OK. Övre bilden (lånad) visar hur det ser ut om man kör rakt ur lådan:

 Bild

Och en lite större bild:

Bild

Jag detaljerade även hjulhusen lite extra:

Bild

Hela modellen monterad (lite tidigare i processen med nosen än bilden ovan). Intill ett parallellbygge, en ukrainsk MiG-23MLD som fortfarande inte blivit klart. Mycket småpill är det. Har även lagt till täckplåtarna som hoppar upp när vingarna är i utfällt läge (vilket förstås är den coolaste konfigurationen!).

Bild

De indiska 27:orna är ofta riktigt härligt vädrade, så först en rejäl dos preshade:

Bild

Sedan på med 50 shades of grey:

Bild

Sedan var det dags för dekaler och wash. Dekalerna blev ett hopplock av dekalerna i lådan och diverse från arkivet.

Bild

Och så lack och mer vädring:

Bild

Huvudstället på MiG-23/27 är ju inte direkt någon enkel konstruktion. Inte är det lättare i 1/48, men till slut hamnade allt på plats. Och ännu mer till slut blev det faktiskt rakt. Men vägen dit var lång. På bilden syns även de balkar som fick scratchas, trots att halva Trumpeters låda bestod av vapen och balkar, fanns inte just de som jag behövde.

Bild

Och så var den klar!

Bild Som vanligt gillar jag swingwingarna bäst med vingarna i utfällt läge.

 Bild

Nya fram- och bakhjul kom från Armory. Trumpeter skickar bara med de betydligt klenare MiG-23-hjulen.

Bild

BildNy stol från Aires. Som sagt, lite kul när dessa klassiska grågrå stolar plötsligt är svarta.

 Bild

De indiska 27:orna pensionerades så sent som 2019. Kanske lite sent för sitt eget bästa, mot slutet var de rätt driftosäkra även om Hindustans kärror sannolikt var mer välbyggda än de ryska. Men läckra är de!

Bild

En del påstår att MiG-23/27 är fula flygplan. Obegripligt säger jag! De är ju hur läckra som helst!

BildBild

Till min glädje belönades den med en klasseger i klassen 1/48 jetflyg icke-NATO vid 08 Open 2022.

Fiat CR.42 (J 11), Italeri 1/48 (2022)

Bild

Mitt långtidsprojekt att bygga alla F 9:s jaktplan rullar på. 2022 blev det ryck med inte mindre än tre stycken! En av dem var Italeris Fiat CR.42 (J 11) som det verkligen var på tiden att bygga. Modellen hade legat i bygghögen i mer än femton år...

Även här är bygget blev i stort sett rakt ur lådan, lite bälten och några slangar på motorn lades till. Plus att luftintaget under motorn behövde justeras eftersom min utgåva var en annan version än den svenska.



Jag har tidigare byggt Italeris J 11 i 1/72 och tycker nog att den här var sämre. Att få dit övervingen var en mardröm. Timmar av torrpassning och justering resulterade i att jag till slut limmade fast stöttorna på övervingen, skar bort varenda styrtapp och spacklade igen hålen. Efter ytterligare ett gäng sessioner av fintrimning fick jag till slut till ett acceptabelt, men långtifrån perfekt, resultat. 

 Som kompensation var riggningen desto enklare. Och så var den klar.

Bild




Dekalerna är Flying Colors "Swedish Warriors"-ark, medan getingen hämtats från Pilot Replicas J 21-ark.

BildBild

Allt målades med Mr. Paints italienska färger. Härliga att måla med, men knepiga i nyanserna. Deras Giallo Mimetico var nästan påskliljegul och fick blandas ut med Sandgelb. Säkert inte perfekt det heller, men i alla fall bättre. Jädrans roligt att måla mönstret var det i alla fall och den är en härlig färgklick i samlingen!

Bild


Boeing 707-300B, Heller 1/72 (2021)

Bild

2020-2021 byggde jag äntligen Heller/Airfix väldiga Concorde i 1/72 (länk). Den är ju lång, men kändes lite klen i spännvidd. Dessutom fanns det faktiskt lite plats kvar på byggbordet. Så jag tänkte att det är bäst att ta tag i något som är rejält åt alla håll. Och har man fixat att få ihop både den och Hellers DC-6, så borde väl Hellers klassiska Boeing 707 vara en lämplig kandidat för att avsluta ett trippel-airliner-bygge. Jag hittade utgåvan med dekaler till Lufthansas klassiska dekor, så då var det bara att slå till. 

Och jämfört med de båda andra, var den faktiskt om inte en fröjd, så åtminstone betydligt enklare att få ihop. Förutom att jag hela tiden slår vingar, fena och stabbe mot allehanda tingestar som råkar komma i vägen. Lyckligtvis är just dessa delar gjutna i en silverfärgad, lite mjukare, plast som klarar av en del smällar.

Kroppen däremot, är gjuten i tämligen stenhård plast. Lite meck och spackel behövdes för att få till skarven mellan vingar och kropp och motorerna var inte helt enkla att få dit. Men i övrigt funkade det mesta rätt så bra. Överraskande bra med tanke på att modellen kom redan på sjuttiotalet. Och med tanke på det är det ännu mer överraskande att den faktiskt har nedsänkta panellinjer! 

Bild

Resten av bygget gick relativt smärtfritt. Jag bestämde redan från början att det här fick handla om att få ihop modellen överhuvudtaget. Någon detaljorgie blev det inte tal om, utan rakt ur lådan. Jag lade till några nerdragna och halvt nerdragna gardiner.

Efter renovering av hobbyrummet hamnade den här slumrande bjässen under skrivbordet så länge. Lite irriterande var att den hela tiden var i vägen, så till slut kapitulerade jag och insåg att det kanske ändå är bäst att göra klart den. Efter primer med både Tamiya vit primer och Bare Metal på sprayburk, blev det ett antal lager med Mr Paints vita, deras aluminium och deras Boeing 707-grå (jodå, det finns en sådan!). De allra silverblankaste partierna målades med Vallejos aluminium:

Bild

Sedan var det dags för dekalerna. Hellers dekaler brukar sällan hålla särskilt hög klass, men de fick duga den här gången. Fönstren passade ändå hyggligt och även om det blå partiet runt fönstren är för brett, valde jag att köra ändå. "Stuttgart"-vapnet saknade gul bakgrund, så det ordnades till med en dekal som skars till i rätt storlek. Fenan målades i en mix an Tamiyas blankblå X-4 och svart X-18, vilket blev rätt bra.

Bild

Hjulen fick några extra - nästan osynliga - detaljer

Bild

Att peta dit ett par vindrutetorkare var såklart oemotståndligt!

Bild

Vädring på trafikflygplan handlar framför allt om vingarna, där det brukar bli en del smuts runt klaffar och roder. I övrigt fick den bli rätt så vältvättad.

Bild

Och till slut var den äntligen klar!

Bild

Sammanfattningsvis var det en ganska rejält grovt tillyxad modell som mest kändes som en uppskalad 1/144. Rekommenderas för den som vill ha en maffig airliner i hyllan med lite lagom avstånd till betraktaren. Den som vill detaljera på ordentligt 1/72-manér däremot, har att göra... Det överlåter jag åt andra.

Bild

Bild

En jämförelse med Hellers Viggen i samma skala ger en uppfattning om storleken:

Bild

Och tro det eller ej, den fick faktiskt ett hedersomnämnande på 08 Open 2022! Size DOES matter! 

tisdag 12 juli 2022

Alouette II, HKP 2, Heller 1/48 (2021)
























För rätt många år sedan byggde jag Hellers Alouette II. En modell som egentligen är i 1/50 och baserad på Hellers Lama som kom redan det gyllene året 1967. Med tanke på det är den väldigt fin, även om den på tidigt Heller-manér har inristade linjer för att man ska kunna måla dekorlinjer. På 80-talet gjordes den om med en kompletterande gjutstam med den längre stjärtbommen. 

Nu var det alltså dags för en till. En sak som störde mig på mitt förra bygge var just den nya stjärtbommen (den gamla var nog i och för sig inte bättre den), som är på tok för grov mot det fina ramverk som kännetecknar originalet. Hur svårt kunde det egentligen vara att bygga en ny? Drog en hel massa tunna plastpinnar av uppvärmd gjutstam satte igång. Jag provade först att bygga en separat bom, men insåg när den var klar att det var omöjligt att få ihop den med kroppen. Så det fick bli ett nytt försök. Och då blev jag nöjd. Det hela innebar också att jag fick göra ett nytt tak. Originalbommen längst fram för jämförelse:












Sedan gick det geschwint att montera ihop allt. Bränsletanken fick även den en uppfräschning med nya detaljer, bland annat tanklocket.



Allt utom huven monterades ihop. Stabben fick de "plattor" i ändarna som de tidiga HKP 2 hade. Testade svart primer den här gången.














För ovanlighetens skull var det dags att bygga cockpit efter primer! En helt ny instrumentpanel scratchades + solskyddet, eldsläckaren, bälten och nya pedaler:












Sedan på med huven, målning i grönt och därefter började nästa utmaning: Motorn. Hellers motor är visserligen inte helt korrekt, men med några småjusteringar fick den duga. Däremot ville jag återskapa dess gytter av slangar och kablar. Nya stag på motor och rotormekanismen fixades till.



Efter dekalerna (Moose Republics överblivna från mitt förra bygge - fast Hobbycenters utgåva) detaljerades motorn lite till. Den lilla kabeltråden på stjärtbommen fixades också till.


Det sista blev att fixa till nya positionsljus. Jag hade scratchat nya sådana, men upptäckte att de tidiga svenska Alouetterna hade den franska originalvarianten. Den fanns visserligen i lådan, men så grovt tillyxad att jag scratchade egna. Lite meck var det att få bort de gamla, men det löste sig till slut. Rotorbladen fick lite "häng" och några detaljer. Sist monterades rotorn och så var allt klart:


Ett pilligt, men samtidigt otroligt roligt bygge! Jag skulle mer än gärna ge mig på en liknande utmaning igen. Det var oerhört tacksamt, Alouetten blir ändå mycket snyggare såhär än med Hellers fläskiga bommar.